Känner du det? Hur du pushas framåt av en kraft långt större än vad vi någonsin har upplevt tidigare. Det är inget stilla manande, utan mer som att bli knuffad av ett godståg. Obönhörligen, bit för bit, närmre klippkanten.
Det börjar bli ohållbart för oss att välja annat än oss själva, vår storhet, livet självt. Allt annat blir en kamp. Vi upplever det hos oss själva, men även i världen. Det är som att Gud står och slår med storsläggan på alla våra inlärda, och begränsande föreställningar. Murar rämnar, rustningar spricker. 
Kom då ihåg att viljan att göra motstånd enbart handlar om rädslan inför det okända. Men så snart du har valt att tillåta det som vill ske att ske, så är det inte okänt längre och känslan av rädsla kommer att släppa taget om dig. 
Kanske upplever du en kramp i hjärtat, du tror att du har ångest – det är ”bara” Universum som vill bli insläppt. Det är din egen storhet som vill skåda dagens ljus. Öppna, tillåt, förlita dig på processen. Du är inte är för att play small min vän – du är här för att skina. Oavsett om du ska handla mjölk på ICA eller skapa världsfred så gör det i din storhet. Våga se livet utan skygglappar och du kommer att se att det är så vackert. Så oändligt vackert. Även i de mörkaste vrår skapar solen gnistrande reflektioner i universums partiklar. 
Så andas – handen på hjärtat – här är jag. Knacka lätt på den där punkten som spänner, surrar och manar dig framåt. Föreställ dig att du öppnar en dörr och släpper in ljuset. Andas. All is well. 🙏

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 5 =