Julen är nära och är det en tid då vi vanligtvis äter godis så är det nog vid jultid. Så tänk dig att du sitter där med Aladdin asken i knät och blickar över utbudet av godbitar. Du stillar dig, andas in och låter handen löpa över chokladen. Snabbt har du ratat bitarna du redan innan vet att du inte tycker om – för det har dina tidigare erfarenheter visat dig. Så fastnar blicken på en gammal goding som du känner till sedan innan. Kanske är det klassikern Gräddnogat eller måhända en Kokoskola. Så låter du blicken glida vidare och så fastnar den på en bit du inte känner till. Du flyttar ditt fokus mot insidan av locket och ser där att det är en Kakaokrisp. Nyfikenheten är väckt, ska du våga dig på att prova något nytt…

Precis så här är det med livet i stort! Men den stora skillnaden är att när det kommer till livet så väljer du ofta den där mindre goda biten. Du sväljer livets bitterhet, du tuggar i dig smaker som får det att kväljas. Du tar fem bitar trots att du var nöjd efter två. Du låter någon annan välja först trots att du vet att det kommer att innebära att du inte kan ta din favorit. Du är rädd för att bli tjock och tar därför inte någon bit alls. Du späker dig, lider i tystnad för att någon har fått dig att tro något som inte är sant. Kanske går du och längtar efter Trillingnöten som nu är ett minne blott.

Hur kan det komma sig att du väljer chokladbit med större omsorg än dina egna tankar och upplevelser? Hur skulle livet se ut om du i alla lägen valde den som kroppen uppmanade dig att ta? Gå den väg som ditt inre viskade var din? Hur skulle det vara om du lät Aladdin vägleda dig…


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton − 9 =