Tänk dig det där garnnystanet som har legat längst ner i korgen bland andra saker en lång tid. Föreställ dig hur du tar tag i det för att du tänker nysta upp det, du drar och drar lite till och plötsligt står du där med en härva av garn. Det ena nystanet har hakat i det andra och när du drar i den ena så kommer den andra med.

Precis så går det till när vi jobbar med att processa blockeringar och transformera trauman. Det som från början var ett litet frö av något som du tolkade som ett hot har fått växa till sig och föröka sig likt svampens mycel som tar sin in i skrymslen och vrår.

Det är därför inte underligt att vi upplever en massa skav och meck i livet när vi väl börjar att medvetet skapa våra liv och släppa gamla trauman. Upplevelsen av att “allt” kommer på en gång, eller av att det bara blir svårare och jobbigare att vara oss när vi börjar ta hand om oss är mer en regel än ett undantag.

Det handlar om att vi röjer lite rationellt i skiten vi har burit runt på. Istället för att ta blockeringarna en och en drar vi iväg ett par på en gång när vi ändå är i farten.

Det är även som så att varje lager skapar sina egna speglingar i vårt yttre. Speglingarna är där för att vi ska få hjälp att se vad vi bär på för begränsande föreställningar och rädslor som vi har gjort till sanningar vi lever efter. Det är inte alls ovanligt att bilar går sönder, ekonomin havererar, taket börjar att läcka in. Allt det vill säga oss något om oss själva.

Våra hus är en spegling av oss, precis som vår bil, vår ekonomi och våra relationer och vår hälsa. Så börja med att sluta att förbanna det som sker – allt uppenbaras för att du med större lätthet ska se vad du står redo att släppa.

Ställ dig frågan “vad är rätt med det här?” och “vad är det jag ska förstå?”. Välsigna det som sker och tacka dig själv för att du ser det. Och välj sedan att göra något som får dig att må bra. För det är trots allt meningen med livet.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 + ett =